Arkitektritad villa

1920-talsklassicismen

1920-talsklassicismen

Längtan efter klassicismen växte fram när nationalromantiken hade spelat ut sin roll & man sökte efter ett mera sakligt & stramare formspråk efter det sena 1700-talets ideal. Under slutet av 1920 talet & 1930 talet förekommer inte sällan byggnader utformade i en blandning av nyklassicism & funktionalism, exempelvis med en i grunden klassisk fasadkomposition som modifierats genom påverkan från funktionalismen eller omvänt en mer renodlad funktionalism med kvardröjande klassicistiska ornament.

Fram till 1980-talet var den nordiska klassicismen en relativt bortglömd stil & ansågs vara en temporär period mellan de mer uppmärksammade stilarna nationalromantik & funktionalism.


Funktionalismen ca 1925

Arkitektritade villor – Funktionalismen

Funktionalism var en av modernismens olika yttringar. Arkitekter runt om i världen började under 1920 talet använda helt nya formspråk & förkastade därmed helt traditionellt arkitekturtänkande & de historiska stilarna. Hus skulle enligt de funktionalistiska doktrinerna utformas helt & hållet utifrån sin funktion; att som tidigare komponera & smycka ut fasader med klassiska förebilder ansågs förlegat. De nya husen fick släta, ljusa, oftast putsade & odekorerade fasader, platta tak & lådaktiga volymer uppbyggda av grundläggande geometriska former (kub, rätblock, cylinder etc).


1940 & 50 talen

1940 och 50 talen

På 1940 talet kom nya byggmetoder, där väggar av stående plank ersattes med regelväggar. De ganska smala & höga husen ersattes med bredare byggnader & lägre. Det traditionella egnahemmet hade tidigare byggts av trä i ett plan med vind, vad vi idag ofta kallar 1 ½-plan. På 1950 talet började fler 1-plansvillor byggas – ytmaterial som fasadtegel, putsad lättbetong & eternit började användas för dessa hus. Många lister & dörrar ändrades från att ha haft profiler & speglar till att bli släta. Husen utrustades med badrum i bostadsutrymmet. Köken var utformade för att underlätta köksarbetet & började innehålla moderniteter som elspis & kylskåp.


Miljonprogramsepoken 1965 1975

Kataloghus och grupphus

På 1940 talet kom nya byggmetoder, där väggar av stående plank ersattes med regelväggar. De ganska smala & höga husen ersattes med bredare byggnader & lägre. Det traditionella egnahemmet hade tidigare byggts av trä i ett plan med vind, vad vi idag ofta kallar 1 ½ plan. På 1950 talet började fler 1 plansvillor byggas – ytmaterial som fasadtegel, putsad lättbetong & eternit började användas för dessa hus. Många lister & dörrar ändrades från att ha haft profiler & speglar till att bli släta. Husen utrustades med badrum i bostadsutrymmet. Köken var utformade för att underlätta köksarbetet & började innehålla moderniteter som elspis & kylskåp.


Nyfunktionalism

Nyfunktionalism – Arkitektritade villor

Under sent nittiotal tog byggandet fart igen & en ny arkitektur, nyfunktionalism började växa fram. Stilen karaktäriseras av att ta tillvara funktionalismens enkelhet, samtidigt som man tar fram en större variation i husen genom sneda tak & variationer i fasadmaterial. Genom ett optimerat utnyttjande av både tomt & bostadsyta kan man, trots att husen ofta byggs på relativt små tomter, många gånger ha invändigt stora ljusinsläpp & luftiga, öppna planlösningar samt relativt ostörda tomter. Stilen återanvänder jugendperiodens asymmetri & funktionalismens stramhet. Flera områden byggs med trädgårdsstaden som ideal, bland annat Silverdal i Sollentuna kommun.